State of the Art
For ett ar sedan var jag pa lobbyparty i Vita huset. Nu hanger froknarna Hansson i en liten by i ingenstans.
Sen sist har Catalina och Udilicka (det stod det pa inbjudan) varit pa brollop (och fundraising till brollopsfesten), sytt upp klader med Mimmi Pigg-rosett, lart oss laga ugali och varit ute i lite byar. Kihonge ar favoritbyn. 30 min pikipiki (mc) och 45 min promenix. Halmgolv i kyrkan och den absolut samsta kor jag nagonsin hort. Det var liksom inte ens i narheten till ratt toner. Men de var forskrackligt trevliga. Och pa sa satt har vi byggt upp vart lager kaffebonor. Underbart underbart.
Vi har aven spottat en kille i skjorta med tryck av Saddam och ett hus med en vagglamanacka med Saddam-our hero motiv. Bilder pa hans hangning, liket, valdigt hopklippta bilder pa boxande Bush och Saddamar. Och. Bast av allt. En bild pa ett sovande paret Bush och en gigantisk Saddam som tittar in genom fonstret. Och texten Saddams Ghost will hunt the bush family forever. Hm.
Som sagt. Vi ar utanfor tiden har kanns det som ibland. Inga tutande bilar, inga grannar som lyssnar pa Ace of Base. Bara ljudet av vara egna andetag. Eller. Inte langre. Tyska Engelskalararen och Svenska Delegationen har anlant till Ilemera. Darmed ar det slut med pulversoppa och lugna kvallar. Och ensamhet. Men det ar jatteroligt att ha dem har. Dels for att jag borjade spy pa att lasa bocker i kasst ljus och korsordstidningen var slut. Dels for att det gor oss till Ilemerabor och inte nykomlingarna i byn. Dels for att de ar valdigt trevliga och det ar kul att fa nya vinklar pa arbetet i Ilemera. Dessutom gor det det lattare att lamna huset tror vi. For vi bor inte i huset langre, utan bara i vart rum. Som iofs ar helt katastrofalt. Det ar dessutom konstant fuktigt nu eftersom det borjar bli mer regnperiod. Vi kan torka om tre veckor.
Dessutom ar Lilla My borta. Ilemera sorjer. Vi har hittat muslimer med Lilla My-frilla med. Det ar ganska schyst under sjalen.
Sen sist har Catalina och Udilicka (det stod det pa inbjudan) varit pa brollop (och fundraising till brollopsfesten), sytt upp klader med Mimmi Pigg-rosett, lart oss laga ugali och varit ute i lite byar. Kihonge ar favoritbyn. 30 min pikipiki (mc) och 45 min promenix. Halmgolv i kyrkan och den absolut samsta kor jag nagonsin hort. Det var liksom inte ens i narheten till ratt toner. Men de var forskrackligt trevliga. Och pa sa satt har vi byggt upp vart lager kaffebonor. Underbart underbart.
Vi har aven spottat en kille i skjorta med tryck av Saddam och ett hus med en vagglamanacka med Saddam-our hero motiv. Bilder pa hans hangning, liket, valdigt hopklippta bilder pa boxande Bush och Saddamar. Och. Bast av allt. En bild pa ett sovande paret Bush och en gigantisk Saddam som tittar in genom fonstret. Och texten Saddams Ghost will hunt the bush family forever. Hm.
Som sagt. Vi ar utanfor tiden har kanns det som ibland. Inga tutande bilar, inga grannar som lyssnar pa Ace of Base. Bara ljudet av vara egna andetag. Eller. Inte langre. Tyska Engelskalararen och Svenska Delegationen har anlant till Ilemera. Darmed ar det slut med pulversoppa och lugna kvallar. Och ensamhet. Men det ar jatteroligt att ha dem har. Dels for att jag borjade spy pa att lasa bocker i kasst ljus och korsordstidningen var slut. Dels for att det gor oss till Ilemerabor och inte nykomlingarna i byn. Dels for att de ar valdigt trevliga och det ar kul att fa nya vinklar pa arbetet i Ilemera. Dessutom gor det det lattare att lamna huset tror vi. For vi bor inte i huset langre, utan bara i vart rum. Som iofs ar helt katastrofalt. Det ar dessutom konstant fuktigt nu eftersom det borjar bli mer regnperiod. Vi kan torka om tre veckor.
Dessutom ar Lilla My borta. Ilemera sorjer. Vi har hittat muslimer med Lilla My-frilla med. Det ar ganska schyst under sjalen.
Kommentarer
Postat av: Susanne
Hejsan! Jag har försökt skriva tidigare, men det har inte gått att få iväg. Försöker igen. Det är himla kul att läsa vad du skriver. Tänk vad mycket du får vara med om. Det måste vara jätteintressant. Mina 3 månader på Cypern anno -84 förbleknar ju till intet i jämförelse med allt vad ungdomar upplever these days. Tycker det är riktigt roligt för dig och vill gärna veta mer när du kommer hem. Sköt om dig, ta det lugnt (kan du göra annat?) och håll i hatten. Stor kram från hela familjen Hallin i lilla Snöstorp.
Trackback
