ilemera
tre veckor senare
...sa sitter vi antligen vid en dator igen. Forra veckan hittade vi senaste grejen i Muleba. Internetcafeet. Det hade tre datorer, men bara en gar att hyra. For vid de andra tva satt hon som jobbade och tittade pa videor med Westlife. Dessutom var det stekdyrt. Mzungupris. Sa jag raknar det har som forsta internetet pa tre veckor. Vi tanker aven duscha for forsta gangen pa tre veckor. Varje lordag har vi forsokt tvatta oss. Men det roliga ar att man kanner sig inte acklig daremellan. Och i lordags undrade jag lite varfor jag alls skulle tvatta mig. Jag kande mig ju ratt frasch och bra.
Vi har det bra i Ilemera. Ilemera ar helt fantastiskt vackert. Det ar massa berg och lummigt och pa andra sidan bergen ligger Victoriasjon. Dar uppe brukar vi ga pa promenader. Men ingen fattar vad svenskarna pysslar med. Promenera? For fun? Och sa skrattar de. Ibland kanns det som att vi ar de forsta europeerna som gar dar. Sa ar det forstas inte riktigt, sister Berit har ju varit dar, och en bunt missionarer. Men sa langt ifran sanningen ar det nog inte.
Det ar det som ar sa haftigt har. Att vi kommer rakt in i vardagslivet. Inte som turister. Alls. Vi har akt runt med en av prasterna och halsat pa folk som inte kommer till kyrkan men tillhor forsamlingen. Gamlingar och sjuka och sa.
Overallt dit man kommer far man kaffebonor. Det ar en buhayisk (folkslaget har ar Buhaya. De var tydligen ett stort kungarike en gang i tiden. Folket (spec i byarna) har kihaya som modersmal och det gar i ett rasande tempo) valkomstsymbol. Lite halvt rostade och ganska osmakliga. Men prasterna tar en rejal nave och stoppar i fickan.
Vi traffade en anka med tre barn (det ska vara tva prickar pa ankan!!) som hade cancer. Varden ar gratis men finns i Dar es Salaam, och hon har inte rad att ta sig dit. Vi har det...Det ar en jobbig insikt. Men samtidigt. Vi ar sa tacksamma over att vara har. Det ar en san mojlighet.
I byarna ar det inte som i Bukoba. I byarna bor manga i lerhus med gras pa golvet. I taken hangde ofta burkar och klisterlappar och grejer. Men det var faktiskt dekorativt. Och det ar nat med Tanzania och fotbollslag. I ett av husen hangde en affisch med Manchester Uniteds spelare. Samt deras hus och bilar. Eller jumbojet och yachter. Hej kontraster. I byarna kanns allt tidlost. Nagra mobiler och klockor, men annars hade vi kunnat vara tio ar tillbaks i tiden. Eller tva tusen.
Men var handledare sager att vart uppdrag ar the gift of presence. Att vara har. Ta in. Och sen komma hem och beratta och paverka. Sa vi hanger ganska mycket och bara ar. Virkar fatoljdekorationer med syskolan.
Lagar mat. Det har med maten ar ett kapitel for sig. Vi har alltsa fyra spisar. For tillfallet funkar ingen. Fram tills igar funkade en. Som ett stormkok pa fotogen ungefar. Vi ar evigt tacksamma for tipset om pulversoppor. Pulversoppa o ris. Pulversoppa o bonor. Ris o buljong. Dessutom ar ingen av froknarna Hansson fett kulinariskt lagd. Men vi klarar oss. Latt. For ovrigt ater alla helt kopiosa mangder. Helt kopiosa mangder. Det ar fascinerande. Vi laser mycket ocksa. Det finns hur mycket bra bocker som helst i huset. Och vi har hur mycket tid som helst.
Och sa mekar vi med toaletten. Vi har som sagt inget rinnande vatten, men en riktig toalett som vi ar ytterst tacksamma for. Ibland iallafall. For ungefar en gang i veckan pajar den. Da tar vi fram en traslev och plockar upp gront toapapper o bajs och haller pa vatten och hoppas pa det basta. Om man haller pa sa med jamna mellanrum typ tva dygn sa funkar toan igen. A while.
Vi eldar sopor med. En av de forsta natterna i bukoba vaknade bade jag och Ulrica mitt i natten av att det luktade rok. Vi trodde det brann i huset och gick runt med ficklampor och var allmant nojiga. Sen insag vi att alla eldar sina sopr sjalva. Sa aven vi.
I sondags knackade en av grannarna pa klockan sju och skulle lana var spis for att baka brollopstarta. Sen var det gudstjanst med brollop o massa dop o nan slags konfa och korer och nattvard allt i ett. Tre timmar senare var det auktion. Vi har joinat koren med. De har tokskona moves till danserna. Lite som aerobic till. Jag var med och sjong i kyrkan i sondags i revbenshog kjol.
Vi bor i ett hus som ar valdigt fint och fullt med bocker. Det har en frys och en tv, men inget vatten eller el. Men vi klarar oss over all forvantan. Det regnade forra veckan och det ar plattak pa manga byggnader. Sa prasten hordes knappt pa konfan. Och sa hamnade ett 5 cm tjockt lager rod jord framfor dorren. Men vi satte ut massa bunkar pa altanen och var regnvattencistern fylldes lite. Sa nu har vi vatten pa nara hall iaf. Vi kokar det faktiskt. Oftast. Annars lagger vi vattenreningstablett i. De ar lite spooky. Det smakar klor och far absolut inte komma i kontakt med syra och vattnet kan sta i sex manader sen. Vi ar imponerade av vara stalmagar. Inga diarreer och kramper och brate trots allt. Trots allt. De verkar klara allt. Ulrica sager att vi sakert kommer bryta benet eller nat istallet. Bara for att.
Vi har det bra i Ilemera. Ilemera ar helt fantastiskt vackert. Det ar massa berg och lummigt och pa andra sidan bergen ligger Victoriasjon. Dar uppe brukar vi ga pa promenader. Men ingen fattar vad svenskarna pysslar med. Promenera? For fun? Och sa skrattar de. Ibland kanns det som att vi ar de forsta europeerna som gar dar. Sa ar det forstas inte riktigt, sister Berit har ju varit dar, och en bunt missionarer. Men sa langt ifran sanningen ar det nog inte.
Det ar det som ar sa haftigt har. Att vi kommer rakt in i vardagslivet. Inte som turister. Alls. Vi har akt runt med en av prasterna och halsat pa folk som inte kommer till kyrkan men tillhor forsamlingen. Gamlingar och sjuka och sa.
Overallt dit man kommer far man kaffebonor. Det ar en buhayisk (folkslaget har ar Buhaya. De var tydligen ett stort kungarike en gang i tiden. Folket (spec i byarna) har kihaya som modersmal och det gar i ett rasande tempo) valkomstsymbol. Lite halvt rostade och ganska osmakliga. Men prasterna tar en rejal nave och stoppar i fickan.
Vi traffade en anka med tre barn (det ska vara tva prickar pa ankan!!) som hade cancer. Varden ar gratis men finns i Dar es Salaam, och hon har inte rad att ta sig dit. Vi har det...Det ar en jobbig insikt. Men samtidigt. Vi ar sa tacksamma over att vara har. Det ar en san mojlighet.
I byarna ar det inte som i Bukoba. I byarna bor manga i lerhus med gras pa golvet. I taken hangde ofta burkar och klisterlappar och grejer. Men det var faktiskt dekorativt. Och det ar nat med Tanzania och fotbollslag. I ett av husen hangde en affisch med Manchester Uniteds spelare. Samt deras hus och bilar. Eller jumbojet och yachter. Hej kontraster. I byarna kanns allt tidlost. Nagra mobiler och klockor, men annars hade vi kunnat vara tio ar tillbaks i tiden. Eller tva tusen.
Men var handledare sager att vart uppdrag ar the gift of presence. Att vara har. Ta in. Och sen komma hem och beratta och paverka. Sa vi hanger ganska mycket och bara ar. Virkar fatoljdekorationer med syskolan.
Lagar mat. Det har med maten ar ett kapitel for sig. Vi har alltsa fyra spisar. For tillfallet funkar ingen. Fram tills igar funkade en. Som ett stormkok pa fotogen ungefar. Vi ar evigt tacksamma for tipset om pulversoppor. Pulversoppa o ris. Pulversoppa o bonor. Ris o buljong. Dessutom ar ingen av froknarna Hansson fett kulinariskt lagd. Men vi klarar oss. Latt. For ovrigt ater alla helt kopiosa mangder. Helt kopiosa mangder. Det ar fascinerande. Vi laser mycket ocksa. Det finns hur mycket bra bocker som helst i huset. Och vi har hur mycket tid som helst.
Och sa mekar vi med toaletten. Vi har som sagt inget rinnande vatten, men en riktig toalett som vi ar ytterst tacksamma for. Ibland iallafall. For ungefar en gang i veckan pajar den. Da tar vi fram en traslev och plockar upp gront toapapper o bajs och haller pa vatten och hoppas pa det basta. Om man haller pa sa med jamna mellanrum typ tva dygn sa funkar toan igen. A while.
Vi eldar sopor med. En av de forsta natterna i bukoba vaknade bade jag och Ulrica mitt i natten av att det luktade rok. Vi trodde det brann i huset och gick runt med ficklampor och var allmant nojiga. Sen insag vi att alla eldar sina sopr sjalva. Sa aven vi.
I sondags knackade en av grannarna pa klockan sju och skulle lana var spis for att baka brollopstarta. Sen var det gudstjanst med brollop o massa dop o nan slags konfa och korer och nattvard allt i ett. Tre timmar senare var det auktion. Vi har joinat koren med. De har tokskona moves till danserna. Lite som aerobic till. Jag var med och sjong i kyrkan i sondags i revbenshog kjol.
Vi bor i ett hus som ar valdigt fint och fullt med bocker. Det har en frys och en tv, men inget vatten eller el. Men vi klarar oss over all forvantan. Det regnade forra veckan och det ar plattak pa manga byggnader. Sa prasten hordes knappt pa konfan. Och sa hamnade ett 5 cm tjockt lager rod jord framfor dorren. Men vi satte ut massa bunkar pa altanen och var regnvattencistern fylldes lite. Sa nu har vi vatten pa nara hall iaf. Vi kokar det faktiskt. Oftast. Annars lagger vi vattenreningstablett i. De ar lite spooky. Det smakar klor och far absolut inte komma i kontakt med syra och vattnet kan sta i sex manader sen. Vi ar imponerade av vara stalmagar. Inga diarreer och kramper och brate trots allt. Trots allt. De verkar klara allt. Ulrica sager att vi sakert kommer bryta benet eller nat istallet. Bara for att.
ELCTs hotell
Hm. Hej. Jag har landat nu. Vi ar till och med i Bukoba.
Bukoba ar en smastad med 800 000 pers. Och kossor och getter och bautafaglar dartill. Jag gillar den. Lite som Miami, fast forfallnare. Men det ar alldeles fantastiskt vackert, speciellt har nere vid ELCTs hotell vid sjon. Hade det inte varit for att man far bilharzia av att bada hade det har varit varldens turistort. Kanske lika bra det iofs.
Sa. I torsdags kom vi fram till Kampala som ar Ugandas huvudstad. Helt galet mycket folk och ljud och lukter overallt. Vi ar tokrika har vilket ar lite pinsamt och dessutom mzungus, vitingar, som sticker ut vad vi an gor. Men eftersom vi anda sticker ut stack jag ut och sprang imorse och stack ut annu mera. Ett far forfoljde mig.
Det ar ganska overkligt att vi ar har om man faktiskt tanker pa det. Nar vi akte fran Uganda och hit var det som att se en film eller nagot. Fast pa riktigt. Sma byar. Sma vagar. Bananstockar. Cocacolareklam i overflod. Nagot som daremot ar ratt likt hemma ar kyrkan. Igar hangde vi dar ratt mycket och presenterade oss pa fantastisk och felfri |not| swahili. Och sa sjong vi lite och forsokte hanga med. Det ar ganska intressant att bara fatta styckvis av meningarna. Man kan liksom bygga upp meningarna sjalv och med egen fantasi komma pa vad de sager.
Ute pa garden stod en get och en ko bundna kring varsitt trad. Och i kollekten lade nagon en hona. som var forvanansvart lugn under gudstjansten. Efterat var det auktion pa sakerna folk lagt i kollekten och jag ropade in tva kilo tomater i en pase. Bara for att auktioner ar kul tillstallningar(minnena gar tillbaks till thanksgiving...). Sen traskade vi runt med tva kilo tomater hela dagen pa marknaden och pa en gospelkonsert och donerade dem sedan till de svenska missionarerna. Som jublade och snurrade runt av lycka. Nastan.
Vi har ocksa hunnit med att besoka ett barnhem som heter Tumaini (som Debora hallit pa med. Hon ar lite overallt har. Stadsborna ska till och med bo i hennes hus!) och dansa med barnen dar (oh sa hett) och dricka kokoslask.
Skicka garna brev och sms och sant!
Catharina Hansson
Youth in the worldwide Church
c/o ELCT-NWD
PO Box 98
Bukoba
Tanzania
+255785430316 ar mitt nya mobilnummer. Som sags fungera aven i Ilemera. Det ar stort!
Bukoba ar en smastad med 800 000 pers. Och kossor och getter och bautafaglar dartill. Jag gillar den. Lite som Miami, fast forfallnare. Men det ar alldeles fantastiskt vackert, speciellt har nere vid ELCTs hotell vid sjon. Hade det inte varit for att man far bilharzia av att bada hade det har varit varldens turistort. Kanske lika bra det iofs.
Sa. I torsdags kom vi fram till Kampala som ar Ugandas huvudstad. Helt galet mycket folk och ljud och lukter overallt. Vi ar tokrika har vilket ar lite pinsamt och dessutom mzungus, vitingar, som sticker ut vad vi an gor. Men eftersom vi anda sticker ut stack jag ut och sprang imorse och stack ut annu mera. Ett far forfoljde mig.
Det ar ganska overkligt att vi ar har om man faktiskt tanker pa det. Nar vi akte fran Uganda och hit var det som att se en film eller nagot. Fast pa riktigt. Sma byar. Sma vagar. Bananstockar. Cocacolareklam i overflod. Nagot som daremot ar ratt likt hemma ar kyrkan. Igar hangde vi dar ratt mycket och presenterade oss pa fantastisk och felfri |not| swahili. Och sa sjong vi lite och forsokte hanga med. Det ar ganska intressant att bara fatta styckvis av meningarna. Man kan liksom bygga upp meningarna sjalv och med egen fantasi komma pa vad de sager.
Ute pa garden stod en get och en ko bundna kring varsitt trad. Och i kollekten lade nagon en hona. som var forvanansvart lugn under gudstjansten. Efterat var det auktion pa sakerna folk lagt i kollekten och jag ropade in tva kilo tomater i en pase. Bara for att auktioner ar kul tillstallningar(minnena gar tillbaks till thanksgiving...). Sen traskade vi runt med tva kilo tomater hela dagen pa marknaden och pa en gospelkonsert och donerade dem sedan till de svenska missionarerna. Som jublade och snurrade runt av lycka. Nastan.
Vi har ocksa hunnit med att besoka ett barnhem som heter Tumaini (som Debora hallit pa med. Hon ar lite overallt har. Stadsborna ska till och med bo i hennes hus!) och dansa med barnen dar (oh sa hett) och dricka kokoslask.
Skicka garna brev och sms och sant!
Catharina Hansson
Youth in the worldwide Church
c/o ELCT-NWD
PO Box 98
Bukoba
Tanzania
+255785430316 ar mitt nya mobilnummer. Som sags fungera aven i Ilemera. Det ar stort!
